Maximum Flow

Nu har jag kört Fedora Core 9 några dagar och tänkte summera mina intryck så här långt.

Installationen var mycket smidig. Jag övervakade förvisso inte hela processen, eftersom jag gick och lade mig efter att ha svarat på alla frågor. Det gjorde inget, för när jag kom tillbaka nästa morgon var det bara att starta om så var allt klart. Snyggt var det också, liksom den grafiska uppstarten.

Därefter presenteras man med standardskrivbordet. GNOME-versionen är samma som i Ubuntu 8.04, så det mesta är bekant. Temat är helt okej, jag gillar den färgskiftande bakgrunden. Jag är däremot inte superförtjust i spatiell Nautilus, men jag kan lära mig leva med det. Med en större skärm skulle det säkert vara trevligare också. De program som finns installerade efter installationen (jag valde “Office and Productivity” och “Software Development”) innehåller hittills det mesta jag brukar använda mig av, så det är inte så mycket att anmärka på.

Det för mig in på det jag tycker sämst om: pakethanteringen. Det grafiska gränssnittet för att installera paket, liksom det för automatiska uppdateringar, är primitiva när man är van vid det som erbjuds av Ubuntu. yum är acceptabelt, men ändå inte heller i klass med aptitude. Det kommer säkert att gå att vänja sig vid den delen av systemet också, men jag tänker inte röra gpk-application innan nästa release om jag inte blir absolut tvungen.

Sammanfattningsvis tycker jag i alla fall att FC9 fungerar bra, och jag tänker fortsätta använda det ett tag framöver.

Så, jag hade ju beställt datordelar, närmare bestämt:

• En Intel Core 2 Duo E8400-processor.
• 2×2 GiB Kingston ValueRAM, DDR2 PC6400.
• Ett Asus Radeon HD 4850-grafikkort.
• Ett moderkort från Gigabyte, EP35-DS3R.
• Ett förhoppningsvis tyst nätagg från Zalman på 460W för att driva hela härligheten.

Igår kom de och jag installerade dem i mitt gamla chassi, med god hjälp av H. Sedan utnyttjade jag den här möjligheten till att möblera om lite på mjukvarufronten också. Jag valde att installera Fedora Core 9 x86_64, det ska bli riktigt spännande att se hur det känns efter åtta år eller så med apt (först Debian, sedan Ubuntu).

Installationen gick väldigt smidigt, i alla fall. Systemet känns väldigt responsivt och trevligt att jobba med, vilket knappast är konstigt med tanke på att jag lär ha åtminstone dubblat CPU-kapaciteten och fyrdubblat RAM-storleken. Eftersom grafikkortet är såpass nytt detekteras och används det inte fullt ut, men allt fungerar förhållandevis bra ändå (med vesa-drivrutinen). Något jag kommer att testa framöver är i alla fall att kompilera och köra X.org från git. Det ska väl förhoppningsvis leda till något mer blogginlägg framöver, frågan är om det blir i glädje eller frustration…